THE -ING form: a working situation
Index – The Swedish Contemporary Art Foundation
23.02.24–23.04.30

Index fyller 25 år och firar med att visa upp arkivmaterial som manar till läsning, lyssning och diskussion – en installation som också är sympatiskt öppen för förslag på frågan om vad den egentligen är.

I år har Index – The Swedish Contemporary Art Foundation funnits som institution i 25 år. Verksamheten utvecklades ur Fotograficentrum, som sedan mitten av 1970-talet satt diskussioner om fotografi i fokus. Efter de första åren på Sankt Paulsgatan på Södermalm flyttade man 2005 in i sin nuvarande lokal, mitt i ett bostadsområde på Kungsbrostrand.

Ett kvartssekel är rätt långt tid och man har under åren hunnit med otaliga utställningar, samtal, forskningsprojekt, publikationer och sammankomster. Materialet som presenteras på enkla lagerhyllor är delar av allt som har blivit kvar. Låt mig förtydliga – man har tagit från saker som har stått i ett utrymme som varken kategoriserats eller arrangerats löpande.

När jag är på besök står en rad projektorer bredvid varandra och ser gamla ut. Index Magazine som publicerades 1992–98, ser designmässigt daterad ut, men innehåller ännu intressant läsning. I en låda utan namn med hängmappar bär en sektion namnet ”Lounge”, och i en stor kartong ligger otaliga kassettband. Chefen Marti Manen och jag konstaterar att de ser ovanligt hela ut – vi minns att de ofta gick sönder. Han är osäker på om det finns någon kassettbandspelare i huset.

På hyllorna står ett antal skärmar som spelar upp intervjuer med tidigare chefer. Index har under åren varit en viktig plats för samtidskonst, och de som har arbetat här är idel kända namn.  Karina Ericsson Wärn grundade Index och arbetade som chef under 1990-talet. Hon berättar att de länge använde hennes privata e-postadress och minst lika länge diskuterade vad en eventuell hemsida alls skulle kunna användas till.

Index är icke-vinstdrivande och förlitar sig på bidrag från till exempel Statens kulturråd och Region Stockholm. Under utställningens gång presenteras ett antal samtal med personer som bjudits in för att diskutera formen för verksamheten. Rimligtvis har det som var nyskapande för 25 år sedan förändrats? Kanske är man etablerad och fast i vanor och rutiner? 

En del av utställningen består av monitorer som presenterar ord och en graf – Melike Janine Sökman har kört alla presstexter via ett AI för att upptäcka meningsfulla mönster. Det står klart att nuförtiden är sannolikheten stor för att ord som ”work”, ”artist” och ”exhibition” används, på 1990-talet var chansen större att presstexterna fylldes av ord som ”photography”, ”woman” och ”exhibition”. Jasmine Hinks, Curator of Editorial, poängterar det uppenbara: en djupare analys av vilka ord som används när borde indikera vad de olika cheferna haft för intressen.   

I utställningsrummet står också skrivbord med tillhörande ergonomiskt utformade stolar. Kring och på bordet pågår Index dagliga arbete: det man jobbar med idag adderar till arkivet som man visar.  

THE-ING form: a working situation saknar så långt det är möjligt alla former av styrning. Klart att man gjort ett urval, men presentationen har ingen pedagogisk ambition. Det är ovanligt och befriande. Har man minsta förkärlek för öppna hyllor på bibliotek kommer man inte bli besviken. Här finns inte en väggtext eller skylt som vill berätta någonting om något. Det här är en presentation som helt litar på att besökaren själv kan leta sig fram till det som är värt att begrunda. Här ges ett ypperligt tillfälle att i all enkelhet titta tillbaka på 25 år av svensk samtidskonst utan nostalgiskt skimmer eller förutfattade idéer om hur det varit. Arkivet får helt enkelt tala för sig själv.

Jenny Danielsson

Jenny Danielsson är konstvetare, skribent och grundare av Konstkompaniet. Hon driver även podcasten The Art Word.