Julia Kowalska
Det finns ingen Gud som kan hindra oss från att smaka
Coulisse Gallery
2024.10.04–2024.11.03

Stockholm: Polska Julia Kowalskas utställning Det finns ingen Gud som kan hindra oss från att smaka cirklar kring kvinnlig hunger och aptit, kring begär och hämningar, gränsöverträdelser och ohämmad njutning.

I den franska feministen, filosofen, litteraturvetaren, dramatikern och författaren Hélène Cixous The Book of Promethea återskapar Cixous myterna om Genesis – skapelsen, urhistorien, syndafloden – och Prometheus, en grekisk gud vars uppgift var att skapa människorna i lera, men som tog sig friheter, överträdde gränser och retade upp de andra gudarna. Cixous reflekterar utifrån myterna kring förhållandet mellan begär, lagar och regler, njutning och förbud, kunskap och bestraffning.  

Kowalskas utställning Det finns ingen Gud som kan hindra oss från att smaka har lånat sin titel från Cixous bok, som kondenserar de tankar och teman som Kowalska själv arbetat med i sitt skapade.

– Jag gillar hur träffande och suggestiv titeln är, den antyder ett slags löfte om möjligheten att utforska världen med munnen, som en oral njutning följd av kunskap.

Du har grävt djup i temat kvinnlig hunger och aptit, hur kommer det sig?

– Jag har alltid velat dyka in specifikt i berättelsen om Eva och det händelseförlopp som hon utlöste i Edens lustgård. Det handlar om kvinnans egen Genesis, om ursprunget till och början på kvinnligheten i den västerländska kulturen, där roten är just den kvinnliga aptiten och framför allt nyfikenheten på vårt inre liv, att inte vara rädd för det och de patriarkala lagar som begränsar det.

Kopplat till detta är kroppen, särskilt den kvinnliga, som du har ägnat mycket tid. Hur förhåller du dig till den till ditt konstnärskap?

– Kroppen har alltid stått i centrum för mina intressen, i synnerhet den kvinnliga kroppsligheten som omges av så många olika tabun. Jag utforskar det gåtfulla i kvinnokroppen som en plats där två drifter samsas – det är en plats för reproduktion, det är en moders kropp och det är samtidigt en kropp som ständigt blir både erotiserad och avvisad. Därför landar mina efterforskningar ofta i historiska gestalter som Eva, Maria, Modern, den prostituerade, Medusa, häxor, freudianska hysterikor ...

Kowalska arbetar också med det filosofiska begreppet ”abjektion”, skapat av den bulgariska lingvisten, filosofen, psykoanalytikern och feministen Julia Kristeva. Abjektion kan sägas stå för en form av förnedring eller känsla av uselhet, och används bland annat inom feministisk forskning för att förklara gränsen mellan det “jag” och den “främling” som finns parallellt inom oss.

Vilka betydelser har abjektion i ditt arbete?

– Det fungerar som ett slags bindemedel. Dynamiken i begreppet abjektion i relation till kvinnokroppen och rädslan för den är direkt illustrativ! Abjektion speglar den ambivalens som ligger till grund för det frånstötande, för när det önskvärda omvandlas till det förbjudna, när det som fascinerar övergår till det förnedrande.

 
Karolina Modig